Hemlisen

Jag har som sagt en liten hemlis. Bara mina allra närmsta vänner känner till detta om mig och nu vill jag dela med mig till er. Jag har en kottsamling. Visst är det konstigt? Men jag kan helt enkelt inte sluta samla på kottar. Det är så oerhört stimulerande. Inte en kotte är den andra lik. Det finns stora, små, korta, långa. Vissa luktar gott, andra ost.

Min allra första kotte hittade jag för tre år sen nu och det var som om en helt ny värld öppnades för mig. Mitt i naturen finns de finaste gåvorna man kan tänka sig och det är bara att plocka av dem. Söndagar är den dagen jag spenderar med mina kottar. Då är det bara de och jag. Vi gör egentligen bara sånt som alla vänner gör med varandra. Är det varmt ute, som nu på sommaren, försöker vi göra nåt kul ute i solen. Annars kanske det blir en bio eller bara slappa hemma. Det viktigaste är inte vad vi gör, utan att vi gör det tillsammans. Så känner både jag och kottarna.