Nystart

Jag bor numera i Tyresta nationalpark. Mitt i urskogen har jag hittat mitt nya hem. Och jag kommer aldrig återvända. Här ska jag leva av vad skogen ger mig och sånt som svampplockare tappar.

Här sover jag:


Här tvättar jag mig:


Det här åt jag till frukost:



Jag mår bättre nu. Det här ska bli fint ska ni se.

Idag sa jag upp mig

Är inte längre Boxer-Robert. Gick till chefen i morse och sa att jag inte kommer tillbaka imorgon. Det är inte bara hela den här soppan med Mari, men jag ska inte sticka under stolen med att det påverkat mig något kollosalt.

So no more Boxer! Vet inte vilka nya epitet jag ska knyta till mitt namn i framtiden. Just nu känns det ganska bra med bara "Robert".

Har också en hyfsat bra idé vad jag ska göra den närmaste tiden. Och om jag bara lyckas hitta en internetuppkoppling där dit jag ska så kommer jag hålla er ajour.

I'm off!

En svart dag

Idag känns allt hopplöst. Dejten igår gick helt åt helvete. Vill mest gå under jorden idag. Har ju varit tvungen att undvika Mari också. Hon kommer nog aldrig mer prata med mig. OCh det värsta är att jag inte ens förstår vad som hände. Ska försöka återge kvällen så kan ni själva avgöra om jag gjort nåt fel.


Det hela började riktigt bra. Vi gick och käkade tacos. Alla tjejer jag känt är galna i tacos. Tacos, tacos! brukar de skrika och då är man tvungen att ge dem tacos. Mari var inget undantag. Stora tuggor kött och flarn. Smask, smask, smask! Jag log lite i smyg när hon fick färs i hela ansiktet. Men självklart är jag en för stor gentleman för att säga nånting.


Sen var det dags för salsan (dansen inte såsen). Ville visa Mari att jag inte bara är den iskalla businesshunk man kan misstänka mig för. Så jag tog med henne till La Isla. Trivs alldeles utmärkt bland latinocharmörerna och tycker nog att mina moves står sig ganska bra. När vi landade på La Isla visade det sig att det var nån slags tävling. Mari var lite skeptisk men jag lyckades övertala henne. Och tur var väl det för ett par timmar senare stod vi där, högst upp på prispallen. Jag hamnade i zonen och slängde omkring Mari på dansgolvet som om hon var en påse grus. Och Mari, som aldrig vunnit något i hela sitt liv, strålade ikapp med kamerablixtrarna under prisutdelningen. I det här läget var jag rätt säker på att jag hade minst "halva inne". Hade fått Mari dit jag ville och behövde nu bara knyta ihop säcken. Men det var ungefär nu som allting sket sig.


Insisterade på att vi skulle åka iväg till en svartklubb i Gamla stan som jag känner till. Ville toppa kvällen med lite krautrock. En kvart och fyra snabba tequilas senare famlade vi omkring i en rökfylld katakomb och lyssnade på sinustoner. Jag hade såklart preppat med fickorna fyllda med glowsticks, men Mari verkade ändå måttligt imponerad. Konstigt.

Jag märkte att det började rinna mig ur fingrarna. Behövde en listig plan snabbt. Det var då jag friade. Lät ungefär:
- Mari vill du gifta dig med mig? Vill du bli Boxer-Mari?
- Men Robert...
- Jag vet att det här kom lite plötsligt, men du är kvinnan i mitt liv.
- Robert, jag är gift sen flera år tillbaka. Trodde du visste det. Jag är ledsen.

KUKEN! Det svartnade för ögonen. Världar kollapsade. Och jag kräktes. Gud, vad jag kräktes. Liter efter liter. Över Mari. Över svartklubben. Över tysktechnobögar. Över mig själv.

Vet inte hur jag tog mig därifrån. Ännu mindre hur min nerspydda drömkvinna hittade hem. När jag tänker efter kan det kvitta. Slampa.

Nu är er Boxer-Robert en spillra av sitt forna muntra jag. Ett slocknat ljus. För evigt dömd att vandra på jorden ensam.

Vet inte vad jag ska mig till nu. Behöver bearbeta det här lite. Måste dock säga att det värmer mig lite att veta om att ni finns där. Att någon lyssnar till min klagan. Jag återkommer när tårarna torkat och kostymen är tillbaka från kemen.

Lycka!

Ikväll vankas det dejt. Mari tyckte att det visst skulle vara skoj att gå ut och käka lite ikväll. Nu måste jag bara ha ett bra upplägg så att jag verkligen charmar henne. Har ni några bra tips? Vad gillar tjejerna egentligen? Potatis?

Ska så klart berätta allt om dejten i morgon.

Håll tummarna nu, while Robban plays the game!

Friskt vågat...

Idag ska det ske. Idag ska jag ta tjuren vid hornen och fråga om Mari vill gå på en dejt med mig senare i veckan. Satte på mig en lite sportigare oufit i morse. Mari gillar sånt har jag hört. Hon är ju ändå en vanlig arbetare så jag tror att hon kanske blir lite skrämd om jag kommer fram helt corporate chic. Nej istället ska jag prata lugnt och enkelt om sånt som hon förstår sig på. Det ska nog gå bra.

Mari, Mari, du är sötare än ett bi!

Ledsen för det rimmet. Men jag kan bara inte låta bli. Hon är ju för fin. Kan inte tänka på något annat än henne. I morse på ledningsmötet lyssnade jag inte alls utan satt mest och nynnade ballader. Rätt pinsamt när Micke frågade mig om mina marknadsupplägg inför hösten och jag svarade "say my name, sun shines through the rain. A whole life so lonely, and then you come and ease the pain. I don't want to lose this feeeeeeeeling". Micke skakade på huvudet och gick vidare i agendan. Så här såg mina anteckningar ut efter mötet:


Patetiskt, jag vet. Men vad ska man göra när man är crazy in love? Lite väl crazy kanske. För alldeles nyss var jag nere hos kundtjänsten och lyckades krypa fram till Maris plats och klippa av den här locken:


Hon märkte ingenting, det lilla livet. Hi hi hi! Nu har jag en del av henne med mig vart jag än går. Kommer somna gott ikväll. I morgon kanske jag tar mod till mig och bjuder ut Mari på en dejt. Hur låter det?

Hon har ett sätt...

På tiden att jag berättar lite mer om tjejen jag gått och kärat ner mig i. Eller tjej och tjej. En kvinna är hon. Bra mycket äldre än de jag vanligtvis träffar och egentligen är det lite konstigt att jag fallit för henne. Hon: en obetydlig kundtjänstmedarbetare. Jag: företagets själ och ett riktigt karismamonster. Men det är väl som de säger: kärleken kanske är blind.

Hur som helst. Hon, kvinnan jag drömmer om, heter Mari. Inget störande "e" på slutet. Bara Mari. Lyckades ta en bild på henne igår. Låtsades att jag gick runt och testade min nya mobil. Här är hon:


Visst är hon underbar. Jag lyckades lukta lite på henne i hissen i måndags. Mumma.

Men nu är det ju så att jag inte har en aning om hur jag ska gå vidare med det här. Ni kanske inte kan tro det, men även löjligt framgångsrika stjärnskott som jag kan känna sig blyga och klumpiga inför någon vi verkligen är intresserade av. Så nu vänder jag mig till er, bästa bloggläsare. Ge mig tips. Hur förför jag Mari och får henne intresserad av mig också? Hjälp mig...

I don't care if monday's blue...

Tror att jag är kär. Ja, ni läste rätt. Boxer-Robert, aka Player-Robban, aka Kamerastativet har gått och kärat ner sig. Banne mig! Ska så klart berätta mer om det här senare, är lite för upprymd just nu. Weeeeeeeeeee...

Tror den här är på sin plats: Länk

You've got a friend

Winter, spring, summer, or fall, all you have to do is call!

Tillbaka igen

Haft rätt mycket att stå i den senaste tiden. Ledsen att jag försakat bloggandet. Ska bli ordning nu.

I helgen som var hade vi vår årliga jakthelg med mansklubben jag är medlem i. Körberg och Morberg höll låda som vanligt. Och jag som är relativt ny i klubben fick hålla mig lite i bakgrunden. Helt okej med mig. Det är ju en och annan skön skröna man får höra på de här träffarna. Mest snackade vi förstås olika sätt att döda djur, maltwhiskey och tuttar. Körberg kan det mesta om de här sakerna och även om jag väl inte är någon ängel så kan jag väl säga att jag ligger duktigt i lä.

Så mycket jakt blev det väl aldrig. Leif GW snarade visst nån gnagare och Carl Jan satte en kula i Stefan Schwartz' border collie. Annars höll vi oss mest inomhus och åt kryddstarka korvar.