Ledsen för det rimmet. Men jag kan bara inte låta bli. Hon är ju för fin. Kan inte tänka på något annat än henne. I morse på ledningsmötet lyssnade jag inte alls utan satt mest och nynnade ballader. Rätt pinsamt när Micke frågade mig om mina marknadsupplägg inför hösten och jag svarade "say my name, sun shines through the rain. A whole life so lonely, and then you come and ease the pain. I don't want to lose this feeeeeeeeling". Micke skakade på huvudet och gick vidare i agendan. Så här såg mina anteckningar ut efter mötet:
Patetiskt, jag vet. Men vad ska man göra när man är crazy in love? Lite väl crazy kanske. För alldeles nyss var jag nere hos kundtjänsten och lyckades krypa fram till Maris plats och klippa av den här locken:
Hon märkte ingenting, det lilla livet. Hi hi hi! Nu har jag en del av henne med mig vart jag än går. Kommer somna gott ikväll. I morgon kanske jag tar mod till mig och bjuder ut Mari på en dejt. Hur låter det?
3 kommentarer:
Ha ha. You go Robert. Kör hårt nu!
det som skrämmer mig mest är personen bakom denna blogg, men det gjorde han innan också bloggen, men mer nu än någonsin....
ja det här verkar spåra ur lite
Skicka en kommentar