Du var min vän Franke!

Jaha. Blev en runda ner till WayOutWest i helgen. Jävligt najs. Åkte ju såklart mest ned för Frankes skull. Helvete vad dom pojkarna kan rocka. Det är i såna stunder jag lite grand ångrar att jag nånsin la gitarren på hyllan och släppte rockdrömmarna. Hade nog gillat det livet. En buss med flames, Jack Daniels till frukost och mer brudar än vad man nånsin klarat av. Sweetness!

Fast det föll ju på att mina fingrar är som små oxjärpar. Helt odugliga att skapa skön musik med. När jag tänker efter är dom rätt kassa på andra saker också. Jag kan inte skriva SMS, spela plockepinn eller använda handskar på ett normalt sätt. Som små köttbullar sitter dom där på knogarna, alla tio, och liksom retar mig: "Haha. Vi är dina fingrar och vi blir inte bättre! Försök att knäppa oss bara. Det går inte. För vi är små och tjocka!"

Nej, nu måste jag sluta prata med mina egna fingrar. I nästa inlägg ska jag berätta en hemlis.

Puss&Kram