La Familia

Många av er har hört av sig till mig och önskat att få höra lite mer om min familj. Och jag vill ju såklart att ni ska få en så bra bild av mig som möjligt. Så här ska jag berätta lite om dem.


Pappa Björn är den jag verkligen brås på. Trots att han spenderade hela vinterhalvåren på oljeplattformar i Nordsjön lyckades han alltid hålla kontakten med oss där hemma. Han skickade alltid fina presenter som han knåpat ihop på sin lediga tid. En vecka kom en påse blandade bultar. En annan kunde man öppna paketet och hitta grus från havets botten. För er som alltid haft grus hemma verkar det kanske inte som en särskilt fin present, men för mig var den en underbar skatt.


Mamma Karin är den finaste människan jag vet. När jag var liten ville jag aldrig lämna henne ur sikte. Jag kunde gå en hel dag och hålla i hennes förkläde när hon pysslade i hemmet. Det var nånting med lukten tror jag. Ni vet en sån där obestämbar doft som man blir helt trygg av. Som Svinto.


Lilla Josephine, eller Joppen som vi alltid kallat henne, är inte riktigt som andra barn, men vi älskar henne massor. Hon är ju något av ett sladdbarn och under hela hennes skoltid var det jag som fick försvara henne mot elaka ungar som retade henne för hennes större huvud och skruvade lossa muttrarna på hennes trehjuling (hon använde den cykeln ända till andra året på gymnasiet). Trots att Joppen vid det här laget är lika stark som sju, åtta asfaltsläggare kommer hon alltid vara min lilla nallebjörn. Puss!