Wawawiwa! Det går bra nu!

Jag och boysen åkte ut till Djursan i lördags och stekte ganska så duktigt, om jag säger så. Det är alltid kul att komma tillbaka till de gamla hoodsen och känna av vibbarna. Verkar alltid som om tiden står still här.


Det enda som egentligen har förändrats sen jag drog är väl att festerna blivit lite lugnare. Jag har ju alltid varit den som sett till att det festas ordentligt när det väl festas.




När vi tog studenten röstade polarna fram mig som "Most likely to steka ihjäl sig" och det är efter den devisen jag försöker festa. All in liksom. Men nu verkar det som om kidsen hellre sitter och snackar över ett glas rött än att spruta Clicqen och storsteka ordentligt. Fuck that.



Nej, det var tur att jag fick komma ut och visa ungtupparna hur man gör det old-school. Tror de var mäkta imponerade faktiskt. Eller också var de bara lite starstruck över att ha en hyfsat respekterad kändis på sitt kalas. Och who can blame them. Klart det måste vara kul att se att en vanlig (nåja) grabb från deras egna kvarter kan bli riktigt framgångsrik maskot.